Hat

Hat

När han var liten drömde han om att flyga. Han ville vara en örn som svävade fram på majestätiska vingar högt uppe i luften, stark och fri. Då skulle han sitta på toppen av en klippa och spana ut över havet. Långt, långt borta där ingen kunde komma åt honom. Örnar är mäktigare än alla andra fåglar. De har inga fiender.

Helst ville han vara en havsörn, större och ståtligare än någon annan. En vuxen havsörn kan mäta två och en halv meter mellan vingspetsarna. Han hade aldrig sett någon i verkligheten, men en gång hade han tejpat ihop papper, ritat konturerna av en havsörn och klippt ut den. Resultatet var överväldigande. Han kunde inte tänka sig något mer fulländat.

Men det var då. Numera tänkte han aldrig på örnar. Inte förrän han förstod att han faktiskt skulle flyga kom tankarna på havsörnen tillbaka. Den bistra blicken, de kraftiga klorna, den krokiga näbben som kunde slita bytesdjur i stycken.

Om han haft örnens näbb och klor hade han kanske haft en chans. Han kunde ha bitit och klöst. Nu var han försvarslös när starka armar lyfte honom över Älvsborgsbrons räcke.

Det var fyrtiosex meter ner till vattenytan. Han drog ett djupt andetag, slöt ögonen och bredde ut armarna. Fartvinden piskade hans ansikte. Han flög.

Tillbaka

Skapad 2004-11-23 || Uppdaterad 2017-02-28
http://www.jalakas.se/ Version 1.1 || Copyright © Inger Jalakas || Foto: Elisabeth Ohlson Wallin || Webb CS Design