Mera jävlar anamma

Mera jävlar anamma, mamma!

Du måste inte kunna allt och vara ett organisatoriskt geni för att överleva som ensam mamma. Men det underlättar.
Ta en sådan enkel sak som en badutflykt. Med tre barn. Mina tre barn, A, B och C.
När A, C och jag äter frukost och konstaterar att vädret är vackert och vore det inte trevligt att åka till stranden, så sover B fortfarande. Så vi bestämmer i alla fall. Och hon kan ju lika gärna få sova en stund, för jag måste ju ändå fixa ett och annat innan det är dags. Packa matsäck till exempel. Saft och kaffe, mackor, bullar, kex. Och äpplen, det är nyttigt. Och hushållspapper. En hel rulle.
Och så badkläder förstås. Och handdukar, filt, solkräm, cyklop, bollar, hinkar, spadar, håvar och klädnypor med snören till krabbfisket, pengar till glass och en bok till mig (optimistiskt, men man kan ju alltid hoppas).
Under tiden hinner telningarna försvinna. Ja, inte B förstås för hon sover ju fortfarande.
Nästa åtgärd blir alltså att samla ihop dem. B surar över att ha blivit väckt och är långt ifrån redo att åka någonstans. A vill inte avbryta det dataspel han fördjupat sig i och C återvänder motvilligt från den kamrat han passat på att besöka.
Sedan utbryter DISKUSSIONEN. Den om huruvida någon kompis möjligen kan tänkas få följa med.

- Jag vill bada med Johan, säger C.
- Nej, säger jag omedelbart. Vi har inte plats i bilen.
Vilket är lögn. En Volvo 745:a har fem säkerhetsbälten och vi är bara fyra. Detta vet naturligtvis ungarna. Dumma är de inte.
- Jag får aldrig ha med mej nån kompis, fortsätter C med klagande röst.
- Joho, säger A. Det får du visst. Idag är det min tur.
- Nähä, säger B, som börjar vakna och känner sig manad att kasta sig in i dispyten. Dina kompisar är alltid med.
- Det är dom inte alls. Det är dina kompisar som alltid är med, replikerar A upprört.
- Nää, fortsätter B. Anna har typ varit med bara en gång.
- Hon är ju jämt med, hävdar A.
- Det är hon ju inte, kontrar B.
- Det är hon visst det, framhärdar A.
- A mä, fnyser B indignerat. Snälla mamma, kan inte Anna få följa med?

Ja, så där håller det på tills jag tappar tålamodet och förklarar att ingen får ta med sig en kompis. Vilket för övrigt var vad jag sa redan från början.
Då meddelar A att han inte vill följa med alls och återvänder till dataspelet. B inleder operation övertalning med målet att jag ska ringa Annas föräldrar och föreslå dem att också åka till stranden. Samma strand.
Medan C, som drog igång DISKUSSIONEN till att börja med, för länge sedan tröttnat och retirerat till sitt rum för att bygga en legoborg.
Kommen så här långt brukar jag börja ångra hela projektet.
- Okej, okej. Vi stannar hemma, säger jag alltså.
Surt.
Och sedan åker vi till stranden. Köper glass och badar och fiskar krabbor och äter bullar och har det hur trevligt som helst.
För, som sagt, dumma är de inte.

Tillbaka

Skapad 2004-11-23 || Uppdaterad 2017-02-28
http://www.jalakas.se/ Version 1.1 || Copyright © Inger Jalakas || Foto: Elisabeth Ohlson Wallin || Webb CS Design